Cicci

Alltså, grejen är den att näst intill varje morgon vaknar jag med ungefär denna tanke "Undrar vad som händer idag, vad kan jag göra för Gud och kan jag göra någon glad? Jag ber till Jesus så ordnar det sig." Den tanken har jag börjar vänja mig vid att vakna till. Men tro inte att det alltid varit så, big no! Men sedan jag döpte mig för någon månad sedan har det blivit mer och mer naturligt. Jag kan gå runt och konversera med Jesus i tankarna utan att ens reflektera över att jag gör det eller bara gå runt med en stor känsla av värme på insidan. Utan någon egentlig anledning. Jag mår så fruktansvärt bra över detta! Gud är fantastisk. Och ger du inte honom en ordentlig chans i livet så missar du något. Jag säger inte detta för att jag vet att jag borde eller för att jag växt upp i en kristen familj. Nej, jag har upplevt detta. Starkare än något annat och det finns inget som jag är lika säker på som just detta. Jag älskar Jesus för att han först älskade mig. Han dog på korset för oss bara för att VI skulle gå fria från alla synder som VI gjort för att VI skulle få förlåtelse och nåd.

My saviour loves, my Saviour lives, my Saviour always there for me!
http://www.youtube.com/watch?v=Gt0WluTpFTg