Cicci

Det är något spciellt med att ta en promenad i sin by där man växt upp... Speciellt när solen håller på att gå ner och färgar världen lite mer rosa. 
Jag känner hur hela byn luktar skoter när jag går efter vägen in mot byn, resultatet av en underbar dag. Hälsar åt människor som håller på att köra undan skotern, meka i sin bil eller som bara råkar vara ute. Tänker på vilka som bor i vilket hus och minnen som man har just med dom. Ser när jag fortsätter lekparken som man så många gånger lekt i, men även också bara suttit på gungorna och funderat. Hör plötsligt ett välbekant ljud och tittar upp. Två hästar med ryttare kommer emot mig, när dom passerar hälsar jag på en ev tjejerna som rider. Kommer inte på namnet just nu, men har vetat vem hon har varit hela mitt liv. Börjar då istället tänka på minnen från alla hästar som finns i byn. Jag hade turen att växa upp i en by som har gott om stall och hästar. Känner doften av hö när jag går förbi ett välbekant stall och tittar på hästar som jag många gånger ridit på och tagit hand om. Känner ett starkt stygn av saknad efter dom...
Fortsätter min runda runt byn, kommer nog aldrig sluta minnas och sakna den, Vill aldrig sluta med de heller! 
På vägen tillbaka till huset går jag bara o njuter av den underbara utsikten som Knaften ger, Kommer alltid vara ett av mina absoluta favorit ställen på jorden!

Detta är total lycka för mig.
Knaften i mitt hjärta..