Cicci

Oj, detta var mycket svårt. Att välja ut ett speciellt ögonblick i ett hav av minnen... Men för att ta ut någon relativt nylig händelse så tar jag sista dagen på lappis i sommras! Den tionde Juli 2010 på kvällen var det ett nattmöte i Husbonliden i ett stort tält bredvid dagiset. Därinne hölls en Gudstjänst, lovsång och predikan. Det är bland det starkaste jag varit med om. Guds närhet berörde mig så innerligt att det kändes som att jag skulle spricka av hans kärlek. Under lovsången höjde jag mina händer och tårarna rann. Mina läppar log och jag kände mig så otroligt trygg och varm innuti, som ett litetlitet barn som sitter vid sin pappas sida medans han säger hur mycket han älskar en om och om igen. Jag var totalt överrumplad av den starka känslan som fanns runt mig. Jag gick upp på scenen och pratade lite, sa varför jag tyckte man skulle gå fram på förbön. (förbön är när någon annan ber för en). Mina vänner runt mig grät minst lika mycket som jag. I slutet av kvällen brast det för alla. Vi började skratta i ren lycka och av ruset vi fick från Gud. Vi låg ner på backen och skakade av allt skratt och alla tårar. Vissa satt, vissa stog, vissa låg och vissa hoppade. Mängder av folk gick fram till förbön och det förvånar mig att inte tältduken lyfte av kärleken som fanns överallt. Tillslut var jag tvungen att röra på mig, fortfarande gråtandes sprang jag ut i den ljumma natten och bara sprang, ropade till Gud och bara dansade fram. Tillslut sprang jag tillbaka och kramade om mina vänner.
Jag har en drog, en naturlig drog, som jag kallar kärleken från Gud. För dig som inte är kristen låter förmodligen det här helt totalt galet och osannolikt. Och ja, jag måste säga att det är galet, men inte osannolikt. För jag har varit med om det ett antal gånger. Gud vill nå ut till alla, men det är inte alla som släpper in honom. Man måste våga tro på att något faktiskt kan hända, annars så kommer inget att göra det. Hoppas att du förstår! Bless